Metaforisk synvinkel.

Det är konstigt hur ett besked kan ge en känslan av att någon tar tag i ens värld och vänder den upp och ner, för att se allting trilla ur ens välfyllda fickor.

Har jobbat på en online communitysida i ett år nu (p.g.a. respekt för företaget behåller jag namnet för mig själv). Knepigt att moderbolaget plötsligt levererar ett besked om kraftiga ekonomiska nedskärningar för vår del. Det är nu det börjar gå bra. Vi har kommit till hälften på berget vi klättrar på. Den jobbiga första hälften är över och nu börjar vi bli bra på att klättra. Det är nu vi är på G. Då tar dom våra rep som vi klättrar med och sparkar 2 väl behövda anställda av 7. Nu blir det 5 st kvar. Undrar om de kommer klara av att klättra själva.

Jag har februari månad på mig att hitta något nytt. Annars får jag råna pensionärer för att klara hyran. Så om du är rädd om din mormor, tipsa gärna om något ställe som söker någon med IT-kompetens eller liknande.

Kommentarer
Postat av: second

Det är väldigt knepiga tider detta. Ständigt pendlande mellan ren lycka och totalhaveri. När man för en gång skull börjar känna lyftet från marken är det alltid någon som plockar ner en igen med all hast. Inte så att man får landa i en bomullssäng direkt, utan rakt i rännsten. Man får försöka se och vända det till något vettigt, för nästa gång tänker iaf jag fantamig lyfta! Det har hänt förr och kommer hända igen!

2008-02-06 @ 21:03:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0